|
Högt i tak bör det vara i en demokratisk organisation. Det tycker
jag att vi lever upp till i SYMF, när vi låter vår motpart TR, Teatrarnas Riksförbund, komma till tals med en ensidig partsinlaga. (Se sid 15.) Den berör förhandlingarna om ett eventuellt nytt arbetstidsavtal som pågått fram till mitten av februari 2003. När jag såg rubriken på TR:s inlaga höll jag på att tappa hakan. Alla är ju medvetna om att 2 % var vad som skulle ”falla ut” om vi hade enats om ett nytt arbetstidsavtal. Hur kan man ha mage att antyda att ett nytt arbetstidsavtal skulle gett oss 4,8 % ytterligare? Har man så låga tankar om er Symfare? För mig liknar det mest ett kvalificerat försök till bondfångeri.
Jag vet inte vilket ben man ska stå på, ska man skratta eller gråta. TR verkar inte heller veta vilket ben man ska stå på. Man skriver att det är viktigt att: ”Åstadkomma nya arbetstidsregler”. Sedan skriver man att: ”Vad gäller musiker och korister var det vår delegations bedömning att dessa inte skulle påverkas av TR:s förslag till nya arbetstidsregler”. Ursäkta, men nu förstår jag snart ingenting. Det är alltså enligt TR viktigt att införa nya arbetstidsregler som vi inte skulle påverkas av. Beträffande vår förhandlingschefs, Lennart Forsberg, redogörelse (Se sid 14.) skriver han om lokala avtal som generellt skulle bli ogiltiga: ”Till yttermera visso ville TR att tidigare lokala arbetstidsavtal skulle upphöra att gälla fr o m samma tidpunkt då det nya arbetstidsavtalet skulle äga giltighet, det vill säga den 1 juli 2003.” TR:s slutbud säger i § 12, andra stycket: ”Tidigare lokala arbetstidsavtal upphör att gälla när lokal överenskommelse om arbetstid träffats, dock senast 2003-06-30.” I och med att sådana här lokala arbetstidsöverenskommelser sannolikt även innehåller materiella förmåner, alltså rättigheter av ekonomisk karaktär, är det väl inte så underligt att SYMF inte vill ge fritt fram för en sådan lösning. TR skriver vidare att en garanti finns, om att de ”gamla podietiderna” kommer att gälla om man inte kommer överens lokalt om något annat. Jag hittar ingen sådan garanti i TR:s slutbud. Det enda jag hittar är en anmärkning till § 1 mom. 3 som säger att man ska tillämpa dagens podietider beräknade i genomsnitt per 6-veckorsperiod. Detta innebär att man under ett antal dagar kan ”riskera” upp till 13 timmars schemalagd tjänstgöring, detta jämfört med dagens 6 timmar. Är det därmed med sanningen överensstämmande, när TR skriver om en garanti att de ”gamla podietiderna” ska gälla om man inte blir överens lokalt ? Döm själv. Slutligen frågar sig TR varför vi inte kunde enas om nya regler. Min uppfattning är att hela den här processen har startats i fel ände. Är det något i våra nuvarande bestämmelser som hindrar verksamheten måste man först identifiera dessa hinder. Därefter får man söka vägar att överbrygga dem. Vår inställning har från första stund varit att begära en redovisning av vilka hinder de nuvarande bestämmelserna innehåller. Att undanröja sådana hinder ter sig för oss betydligt viktigare än att träffa avtal med den övergripande målsättningen att hela området skall regleras av ensartade bestämmelser. Vårt primära ansvar som fackförbund är att när det gäller arbetstidsregler så måste dessa vara sådana att våra medlemmar på ett tillfredsställande sätt bereds möjlighet att utöva sina yrken. Ett påstående att våra nuvarande regler skulle vara otidsenliga kan jag hålla med om enbart om det kan påvisas att utövandet av våra yrken i grunden förändrats. Vi tänker fortsätta att ta ansvar för regler som främjar verksamhetens bedrivande och därmed göra det möjligt att erbjuda våra uppdragsgivare, d v s publiken så bra produkter som möjligt. Peter Höglund Förbundsordförande |