VARFÖR SA SYMF NEJ TILL 4.8% LÖNEÖKNING 2003? TR hade trott och hoppats på en mer offensiv hållning från SYMF:s sida i arbetstidsfrågan. Av ett antal skäl är det på teatrar, musikteatrar och musikinstitutioner av olika slag, viktigt att åstadkomma nya arbetstidsregler. Det är också viktigt att vi hittar nya former för samverkan och ökat inflytande för de anställda. Det är ett befogat anspråk från den enskildes sida att hans arbetsgivare har en planeringshorisont som möjliggör bra balans mellan arbetsliv och fritid. Allt detta önskade TR få reglerat i de arbetstidsförhandlingar som ägt rum under vintern. Det som nödvändiggör nya regler om arbetstid kan sammanfattas: – Nuvarande regler är otydliga och svårtilllämpade – Det är orimligt att en och samma institution ska ha 4–5 olika regelkomplex att tilllämpa i fråga om arbetstid, övertidsberäkning och övertidsersättning – Tvingande EU-direktiv och kommande lagstiftning – Nuvarande regler är otidsenliga och avviker från vad som gäller på arbetsmarknaden i övrigt. Inte minst det sistnämnda skälet talar med styrka för att parterna på allvar bör komma överens om nya regler. TR har försökt betona vikten av att vi har kollektivavtalsregler som inte alltför mycket avviker från vad som gäller för anställda inom de sektorer med vilka vi konkurrerar om ekonomiska anslag. En annan sak är att man på varje institution måste komma fram till hur exempelvis en musikers arbetstid fördelas mellan framträdanden, nödvändig förberedelsetid, övningstid m m. I detta avseende har parterna ett gemensamt ansvar att utåt klargöra det konstnärliga yrkets särdrag och behov av speciella regleringar. Vad gäller musiker och korister var det vår delegations bedömning att dessa inte skulle påverkas av TRs förslag till nya arbetstidsregler. TR har haft problem internt och visavi andra berörda fackförbund att förankra att även musiker och korister skulle kompenseras för nya arbetstidsregler. En allmän bedömning var att dessa grupper inte riskerade försämringar till följd av nya regler. Ett nytt arbetstidsavtal av det slag som låg på förhandlingsbordet skulle medfört ekonomiska försämringar för individer med ett kontinuerligt övertidsuttag. För att inte sådana individer skulle behöva vidkännas ett ekonomiskt avbräck var det vår avsikt att 2% av lönesumman skulle ställas till förfogande för fördelning i huvudsak bland dessa. De som inte skulle drabbas förutsattes avstå till förmån för individer som skulle gå miste om övertidsersättning till följd av nya regler för beräkning av övertid. På områden där inga drabbade kunde utpekas (på SYMF/SMF-avtalens område) skulle man kunna utge de 2%-en generellt eller enligt annan fördelning som de lokala parterna kunnat enas om. Avslutningsvis några kompletteringar och tillrättalägganden i anledning av Lennart Forsbergs redogörelse över våra förhandlingar: – TRs slutbud innehöll ingen skrivning om att begränsningsperioden skulle utsträckas till 16 veckor – trots att detta är det normala på den övriga arbetsmarknaden. – TR har aldrig hävdat att lokala avtal generellt skulle bli ogiltiga. Tvärtom har betonats att framförhandlade rättigheter om annat än arbetstid, inte kan upphöra utan vidare. Ett nytt centralt avtal om arbetstid hade krävt anpassning av de lokala avtalen i fråga om arbetstidsregler. Vår uppfattning är att det är de lokala parterna som bäst bedömer hur arbetet på den egna arbetsplatsen bör arrangeras. TRs slutbud innehöll en skrivning som för musikinstitutionerna innebar en garanti om fortsatt giltighet av de ”gamla podietiderna”, om man lokalt inte blev ense om annat. – TR har medgett att arbetsgivarna kan bli bättre på planering och framförhållning. Individen har befogade anspråk på bättre möjligheter att planera sitt arbetsliv och kombinera detta med privatlivet. Vårt förslag innehöll klara steg i en sådan riktning. – TR har under förhandlingarnas gång gett åtskilliga exempel på inträffade fall där problem uppstått p g a att musikers, dansares, sångsolisters, teknisk personals arbetstidsregler ej är samordnade med varandra. Problemen har naturligtvis varit störst på de institutioner där många olika yrkeskategorier arbetar sida vid sida. Varför kunde vi då inte enas om nya regler? Svaret är nog att söka i en alltför stor ömsesidig misstro och en oro för förändring till något nytt. Möjligen har vi pratat förbi varandra i olika delfrågor. Vi får gemensamt ta nya tag för att hitta en gemensam lösning i arbetstidsfrågan liksom i andra viktiga framtidsfrågor, som den om rimliga pensionsvillkor för anställda inom vår sektor. Vi har arbetsuppgifter för framtiden! Sture Carlsson ordförande, tr Direktör, Göteborgs konsert AB Björn Karlsson Förhandlingschef, TR