VISST GÖR DET ONT NÄR DRÖMMAR OCH FÖRHOPPNINGAR BRISTER......... Ovanstående är en travestering hämtat från Karin Boyes (1900 —1941) dikt ”Javisst gör det ont när knoppar brister” ur diktsamlingen ”För trädets skull” (1935) och kan kanske vara en kort sammanfattning av hur förhandlingarna om ett nytt arbetstidsavtal kom att utspela sig. Kanske då främst ur vår arbetsgivarorganisation Teatrarnas Riksförbunds/TRs synvinkel. Kort bakgrundsbeskrivning; Då den senaste överenskommelsen för avtalsåren 1 juli 2001 —30 juni 2004 tecknades mellan bl a SYMF och TR, men även mellan SMF, TF och TR, enades samtliga parter om att under avtalsperioden förhandla om ett nytt arbetstidsavtal. För detta avsattes en lönepott om 2 % till de lokala parternas förfogande. Den primära tidpunkten för ”sjösättning” av ett nytt arbetstidsavtal sattes till den 1 juli 2003 samt att förhandlingarna om detta skulle vara avslutade den 31 december 2002. Denna sista tidpunkt kom dock sedermera att förskjutas till den 15 februari 2003. Efter detta datum var TR fortfarande beredda att förhandla, men dock utan ”belöningen” om 2% för ett nytt arbetstidsavtal. TR:s intentioner var och är att få ett arbetstidsavtal som innebär ”ensartade regler i de olika kollektivavtalen” och då även an-passade till ny lagstiftning på arbetstidsområdet. TR uttryckte även önskemål om en ”längre begränsningsperiod”, som kom att uttryckas i att ”den ordinarie arbetstiden får inte överstiga 40 timmar per helgfri vecka under en begränsningsperiod om sex (6) veckor”. Denna begränsningsperiod, menade TR, skulle på sikt kunna bli 16 veckor. TR önskade vidare att en arbetstidsutläggning skulle kunna ske utifrån produktionsförutsättningarna. Denna sista propå får givetvis ses i skenet av önskemålet om en begränsningsperiod. Till yttermera visso ville TR att tidigare lokala arbetstidsavtal skulle upphöra att gälla fr om samma tidpunkt då det nya arbetstidsavtalet skulle äga giltighet, d v s den 1 juli 2003. Förbunden å andra sidan kom att gemensamt ha synpunkter på dels ”definition av begreppet arbetstid ”, dels ”hanteringen av gällande lokala avtal”, dels ”utläggning av och inflytande över arbetstidens förläggning” samt även ”begränsningsreglerna”. För SYMFs vidkommande kom, i synnerhet, definitionen av begreppet ”ordinarie arbetstid” samt ”hanteringen av gällande lokala avtal” främst att äga företräde i de fortsatta diskussionerna med TR. Då det gäller ”definitionen av begreppet ordinarie arbetstid” ville SYMF på något sätt behålla det maximala tidsuttaget som i dag gäller för till exempel musiker om sex (6) timmar per dag. Vidare ville förbundet att det i det centrala avtalet uttrycktes möjligheter för musiker/korister att fastställa den så kallade enskilda överspelningen/enskild översjungning. TR å sin sida kunde inte acceptera detta utan uttryckte i sitt slutbud av den 12 februari 2003 att om parterna lokalt inte blev överens om fördelningen och relationen mellan ”ordinarie arbetstid och förberedelsetid” skulle dagens system alltjämt gälla, för musiker och korister. Dock med den skillnaden att i dagens avtal angivna podietider skulle beräknas i genomsnitt under en begränsningsperiod om sex (6) veckor. Detta synsätt, uttryckt av TR, kunde förbundet icke acceptera. Den andra frågan, väl så viktig, om ”hanteringen av gällande lokala avtal” kunde givetvis inte förbundet heller acceptera. Det är ohemult av förbundet att ge carte blanche i denna fråga, utan att helt veta vad det är för avtal som kommer att upphöra att gälla lokalt. Många lokala avtal innehåller dessutom även andra förmånsbestämda delar, som inte bara kan försvinna och i synnerhet inte, då de flesta lokala avtal är okända för de centrala parterna. Förbundet menade å sin sida att det står de lokala parterna fritt att säga upp de avtal man önskar för eventuell omförhandling. Över detta råder icke de centrala parterna. Att de lokala arbetsgivarna ”gömmer sig bakom” TR:s rygg, så som i detta fall, förefaller väl så märkligt. Avslutningsvis önskade vi även få svar på frågan, vad det är i dagens arbetstidsbestämmelser mellan SYMF och TR, som enligt TR:s uppfattning, omöjliggör en fortsatt effektiv planering av arbetstiderna på de olika institutionerna. Något riktigt svar på denna fråga fick förbundet inte, utan bara att TR ville ha ”ensartade regler på hela kollektivavtalsområdet”. Detta svar var inte och är inte tillräckligt för förbundet för att åstadkomma de förändringar TR åstundade. Allt detta sammantaget och mer därtill gjorde att någon överenskommelse ej blev för handen. Det är att observera att ingen av de centrala parterna på något sätt har frånträtt förhandlingarna, utan dessa får snarare anses såsom ”vilande”. TR har dock i ärlighetens namn deklarerat att organisationen har för avsikt att återkomma i frågan. Nästa tillfälle för TR att återkomma torde bli i kommande avtalsförhandlingar för perioden fr o m den 1 juli 2004. Av skribenten en personlig reflektion: Konstateras kan att samtliga förbund i den näst senaste avtalsförhandlingen och för perioden 1 juli 1999 — 30 juni 2001 varslade och även gick i konflikt bland annat beroende på ett arbetstidsavtal TR presenterade och som vi då heller inte ville ha. En jämförelse mellan de båda förslagen visar, enligt min uppfattning, att det avtalsförslag vi gick i konflikt på i vissa avseenden var bättre än det nu senaste förslaget från TR. Det avtal vi förkastade då innehöll även ett större pekuniärt utfall för förbundet och dess ”grundingångslön” än det senast föreslagna. Detta mitt konstaterande var och är dock inget som omöjliggjorde och ”satte käppar i hjulet” för det senaste avtalsförslaget från TR utan som sagt enkom en mycket personlig kommentar. Lennart forsberg SYMF:s förhandlingschef