Rubriken kommer från en valaffisch från 1950-talet, då striden om ATP (allmän tilläggspension) rasade i Sverige. Idag begär vi inga medaljer, men däremot en rejäl pension i ett fungerande och långsiktigt hållbart system! Processen kring en lösning av pensionsfrågan för scenkonstområdet har pågått alltför länge, och därför var det en lättnad när regeringen i höstpropositionen uttalade att frågan i framtiden ska lösas i förhandlingar mellan parterna. Nu vet vi sannolikt vad vi har att förhålla oss till. Det innebär att vi nu har en reell möjlighet till att påverka och låta våra idéer få genomslag i ett framtida pensionssystem. Samtidigt vet vi också att vi har en lång resa framför oss, där den första utmaningen är att se till att scenkonstens parter från staten får en pengapåse som är tillräcklig för att kunna finansiera ett hållbart nytt pensionssystem. När pensionsfrågan tidigare varit uppe har allt fokus legat på de grupper som har tidiga pensionsavgångar, i vårt fall förbundets koristmedlemmar. Det fanns, och finns, goda skäl till detta, inte minst när det gäller att hantera den grupp nu aktiva korister som riskerar att bli en förlorad generation när det gäller pensionsutfall. Ytterst handlar det om koristyrkets framtida status och förutsättningar: ligger framtiden i en verklighet där ansvaret för en tryggad ålderdom blir beroende av den enskildes möjligheter till kompletterande försörjning fram till en pensionsålder som vi idag inte vet var den hamnar? När nu Symf:s förbundsstyrelse ställt sig bakom ett eget pensionskoncept har vi dock valt att ha ett perspektiv som bygger på alla medlemmars behov. Vi tror att det är nödvändigt att behålla en möjlighet till rimliga och flexibla pensionslösningar för både korister och instrumentalister. Att låsa åldern för instrumentalisters tjänstepensionsuttag på det sätt som föreslogs i pensionsutredningen är olyckligt, oavsett eventuella löneförstärkningar. Här utgår vi från att det finns en samsyn med arbetsgivarsidan i att vid behov ge möjlighet till ett värdigt avslut på arbetslivet när det, oavsett skäl, helt enkelt inte fungerar längre för den enskilde musikern. Att hantera pensionsfrågan är den största utmaning förbundet hittills ställts inför. Vi kommer självklart att följa upp och informera om arbetet kring detta, men redan nu vill jag peka på en viktig del i konceptet, nämligen rätten för frilansare att få ut sin pension utan de krav på anställning som finns idag. Idag hamnar stora delar av de medel som betalas in för visstidsanställda i ett svart hål. De ger inget utfall för den anställde och upplevs från arbetsgivarens sida som bortkastade. Om vi lyckas med detta är det naturligtvis en framgång för våra medlemmar på ett personligt plan, men även en viktig del för möjligheten att behålla en levande arbetsmarknad där professionella frilansare har vettiga försörjningsmöjligheter. Det är ingen nyhet att vi alla, tillsvidareanställda som frilansare, är beroende av varandra. Det är samtidigt ingen självklarhet att vi som idag har relativt trygga tillsvidareanställningar kan räkna med att en frilansare alltid står beredd när vi så önskar. Jag både hoppas och tror att våra arbetsgivare är beredda att på ett konstruktivt sätt medverka i en process som säkrar frilansarens framtid, där en tryggad pension är en del. Tänd ett ljus i höstmörkret, och, när det blir dags, God jul & Gott Nytt År! Bosse Olsson, förbundsordförande