Under förhandlingarna om vad som ska komma efter avvecklingen av PISA-systemet har det stundtals varit rejält motigt. Jag tror inte att jag är ensam om att då och då ha tänkt tanken att det här kommer inte att gå! Men efter drygt 20 års diskussioner kring pensionsvillkoren för våra yrkesgrupper så lyckades vi, Teaterförbundet och Svensk Scenkonst, enas. Min uppfattning är att vi utifrån de ekonomiska ramar som gavs ska vara nöjda med resultatet, inte minst då avtalen nu även omfattar frilansare. Det viktigaste avtalet är det som handlar om omställning och yrkesväxling. Både konstruktionen och nivån på det stöd som finns gör det unikt på arbetsmarknaden. Det är också värt att peka på att vi som facklig organisation kommer att ha ett fortsatt inflytande genom vår representation i styrelsen för den kollektivavtalsstiftelse som hanterar omställningsavtalet. Samtidigt vill jag vara tydlig och konstatera att vi inte har svar på alla frågor kring hur avtalet i praktiken kommer att falla ut framåt i tiden. Detta rör framför allt villkoren för korister och sångare och hur yrket i sig kommer att se ut. Här är det viktigt att kollektivavtalsstiftelsens styrelse bevakar och utvärderar detta. Mer information om de nya avtalen finns att läsa i detta nummer. Att vi arbetar inom ett område med en ständigt ansträngd och ibland ifrågasatt ekonomi är ingen nyhet. Saken blir inte bättre av att skatteverket från kommande årsskifte vill ta bort det schablonavdrag som våra arbetsgivare gjort de senaste 30 åren. Vår arbetsgivarorganisation Svensk Scenkonst kommenterar skatteverkets förslag på följande sätt: ”Skatteverket planerar att avskaffa det schablonavdrag som arbetsgivare i dag kan göra för musiker och sångare. Förändringen innebär ökade och ofinansierade skattekostnader på mer än 70 miljoner kronor för landets samhällsägda musikinstitutioner. Det får mycket negativa ekonomiska konsekvenser för såväl operahus och symfoniorkestrar som regional musikverksamhet. Effekterna blir en kulturpolitisk ekonomisk neddragning och kan tvinga fram en reallönesänkning för enskilda kulturarbetare. Schablonavdraget har funnits i 30 år och är en given förutsättning för hur institutionerna planerar sin ekonomi. Om förutsättningarna för verksamheterna ändras genom en omfattande skatteökning behöver detta kompenseras. Många musikverksamheter har redan i dag en mycket ansträngd ekonomi.” Citatet kommer ur ett uttalande som gjordes under Svensk Scenkonsts årliga branschdagar, som i år hölls i Västerås. En av gästerna var kulturminister Alice Bah Kuhnke, som självklart fick frågor kring detta. Det var tydligt att ministern kände till det hela, men hennes svar gav inte mer än att ”frågan finns på bordet”. Det var däremot positivt att få höra att statens kulturråd uppmärksammat detta och haft kontakt med skatteverket. Låt oss hoppas att förnuftet segrar och att ett skattetekniskt beslut inte får sätta krokben för våra verksamheter! Måndagen den 1 juni är det åter dags för vårt förbundsmöte. När den formella delen är avklarad så finns tid för andra frågor, och min erfarenhet från de senaste förbundsmötena är att detta är ett utmärkt tillfälle att lyfta saker av gemensamt intresse. Förbundsstyrelsen har diskuterat en del kring detta, och en sak vi vill ta upp är frilansfrågor i ett brett perspektiv. Hur ser framtiden ut för professionella frilansare, hur ser vi på varandra inom förbundet, vad kan vi gemensamt göra för att vi även i framtiden har tillgång till de frilansare som är en förutsättning för att våra verksamheter ska fungera? Detta är några ingångar till en diskussion, men fyll gärna på med andra tankar! Nästa nummer av Symfoni kommer till hösten, så jag vill passa på att önska er alla en bra sommar! Bo Olsson, förbundsordförande