Är den globala finanskrisen äntligen över? På många håll ser det ut som att de värsta katastrofvarningarna kan blåsas av, men på vårt område finns det dessvärre tecken på att krisens effekter kommit först nu. I både Holland och England, två länder med ett rikt och etablerat musikliv, har brutala nedskärningar av det offentliga stödet till musikområdet aviserats. I Holland kommer sannolikt någon eller några orkestrar att utplånas. När det gäller Storbritannien ser det ut som att orkestrarna i sig kommer att bli kvar, men detta till priset av i bästa fall frysta löner och ett hårt tryck på omförhandlingar av musikernas kontrakt. En intressant effekt av situationen i England är dock att orkester- och operainstitutionerna tillsammans med agenturerna kommit fram till att på frivillig väg sänka gagerna för dirigenter och solister! Olika system De båda länderna det gäller skiljer sig åt vad gäller förutsättningarna för orkestrar och operahus. Holland har ett system som till stor del påminner om vårt, med en tydlig offentlig finansiering. Självklart har även Hollands ekonomi drabbats de senaste åren, men dessutom har ett populistiskt parti fått stort inflytande över politiken, något som kan vara väl värt att tänka på. I England är bilden mer splittrad, men den nya regeringen har även här valt en väg där kulturbudgeten är ett lovligt byte. En ytterligare negativ effekt av de föreslagna nedskärningarna i England är att medlen för utåtriktat arbete bland barn och ungdomar får ta extra stryk. Utvecklingen i England var ett ämne på Svensk Scenkonsts branschdagar, där Mark Pemberton, chef för de engelska orkestrarnas arbetsgivarorganisation ABO, presenterade ett antal dystra siffror kring nedskärningarna. Våra kolleger har fått ett stort tryck på sig, och det engelska förbundet har fått arbeta hårt för att rädda jobben. När det gäller den framtida finansieringen har den engelska regeringen lagt förslag som bygger på mer privata donationer, vilket i klartext innebär att verksamheten ska drivas på välgörenhetsbasis. Sett till det som just nu händer med USAs orkestrar så inser man snabbt att det ger skrämmande perspektiv för framtiden. Låt oss hoppas att vi i Sverige kan behålla ett offentligt stöd till kulturen som gör att vi slipper uppträda som tiggare! Underlätta sund sponsring Men detta innebär inte att en sund sponsorverksamhet i sig är fel. Det finns många goda exempel bland våra institutioner. Därför är det hög tid att ändra regelverk och tillämpning så att kultursponsring får samma villkor som när det gäller stöd till idrott. Idag ger en rigid bedömning av ”direkta” och ”indirekta” motprestationer till effekt att kultursponsring direkt missgynnas. Mer politik: frågan om pensionsvillkoren på scenkonstområdet har blivit pinsam långkörare. Efter ett långdraget utredande och ett Svarte-Petter spel mellan ett antal departement så kom då regeringens vårproposition 2011. Resultatet blev inte ens ett kommatecken. Det är respektlöst och hänsynslöst mot alla som arbetar på scenkonstområdet att inget händer! Nya avtalsförhandlingar Efter den sommar som snart kommer väntar en höst som innebär att vi kommer att gå in i nya centrala förhandlingar. På Symfs förbundsmöte den 23 maj kommer vi att börja diskussionerna om våra prioriteringar för de kommande förhandlingarna. Utan att föregripa vad som kommer att diskuteras finns det två frågor som definitivt kommer upp. Det gäller dels en lösning av rättighetsfrågorna för digitala överföringar, dels en uppföljning och förstärkning av bestämmelserna för frilans/ daglöner. Om det finns några frågetecken kring Symfs fokus på våra frilansande medlemmars villkor ska vi tillsammans räta ut dessa. Detta hade glatt Pelle Pettersson! Pelle som har lämnat oss, bevarad i ett ljust minne. Han var en stark röst, inte bara för Symfs frilansavdelning, utan för oss alla. Jag hade förmånen att få arbeta i förbundsstyrelsen med Pelle som vice ordförande. Han var en klok person, men också en som gick rakt på sak och ofta fick mig att inse att nu får vi sluta diskutera och i stället agera. Pelles engagemang har betytt mycket för Symf och personligen minns jag hans skarpa diskussionsinlägg som ofta avslutades med ett lite rått, men oerhört hjärtligt skratt! (Läs minnesord sid 15.) Tack Bebs Sist men inte minst, stort tack till redaktör Bebs Reybekiel som med detta gör sitt sista nummer av Symfoni. Bebs stora musikengagemang har lyst igenom i texterna, och vi önskar henne allt gott för framtiden! Förbundsstyrelsen har beslutat att knyta en tjänst som redaktör och kommunikatör direkt till kansliet och om allt går som det ska kommer vi snart att kunna hälsa en ny medarbetare välkommen. Med tanke på pressläggningstiden kan detta vara gjort när ni läser detta. Ha en skön och vilsam sommar! Bosse Olsson, förbundsordförande