När nu PISA-förordningen formellt avskaffats och efter en övergångsperiod slutligen upphör den 1 januari 2020 är omställning och karriärväxling två nya begrepp som vi kommer att få vänja oss vid och förhålla oss till. För tydlighetens skull: med avskaffandet av PISA följer att möjligheten till förtida pension, innan 65 års ålder, är borta! Man kan tycka vad man vill om detta, men verkligheten är den att ett nytt system med rätt till generellt lägre pensionsåldrar är en politisk omöjlighet oavsett vem eller vilka som sitter vid makten. Det som vi nu har att hantera är ett system som genom ett kollektivavtal hanterar dels tjänstepensionen efter 65 års ålder, dels möjligheten till just omställning och karriärväxling för scenkonstnärer. Samtal mellan oss, Teaterförbundet och arbetsgivarparten Svensk Scenkonst har länge förts, och förhandlingar inleddes i september i fjol. I dag är målet att ett avtal ska finnas på plats den sista mars i år. När det gäller tjänstepensionen ser vi inga egentliga problem, det system som kommer motsvarar det som finns på arbetsmarknaden i övrigt och är i vissa delar t.o.m. något bättre. Vad som återstår är att hitta lösningar för dansare, sångare/korister samt instrumentalister kring omställning och karriärväxling. Förutsättningen som regeringen gett är att individen har ett behov av stöd som kan kopplas till konstnärliga skäl. Det kan vara förvirrande med två begrepp. Enkelt uttryckt innebär ”omställning” ett aktivt stöd i form av olika former av samtal och rådgivning. ”Karriärväxling” innebär ett rejält ekonomiskt stöd till en faktisk yrkesväxling. Vad de här två nivåerna av insatser kommer att döpas till i ett avtal återstår att se, men grundinnehållet är detta. För vår del handlar det främst om våra två huvudgrupper av medlemmar, korister/sångare och instrumentalister. Viktigt är att det nya systemet omfattar alla, oavsett anställningsform! När det gäller instrumentalisterna var det inledningsvis en rejäl uppförsbacke i förhandlingarna. Vi har ständigt fått peka på att behoven inte är en ren dansar- och sångarfråga. För att försäkra oss om att även instrumentalisterna ska omfattas av det nya systemet begärde vi innan årsskiftet ett förtydligande från kulturdepartementet. Svaret var tydligt: ett avtal ska omfatta alla konstnärliga grupper. Glädjande nog har arbetsgivarsidan tagit intryck av detta, och nu finns gruppen instrumentalister med i materialet. Det ska även påpekas att båda parter är medvetna om att antalet individer som har behov av omställningsstöd är betydligt lägre på instrumentalistsidan, men vi vet att det finns. Att nu instrumentalisterna finns med i processen gör sannolikt vägen framåt lättare. För sångare/korister har behovet aldrig ifrågasatts, här är frågan dels hur man skapar en trygghet och förutsägbarhet som gör yrket attraktivt även i framtiden, dels att inte låsa stödmöjligheterna till ett snävt ålderspann utan i stället öppna ett generöst fönster för den tidsperiod stödet kan aktiveras. Sammanfattningsvis ser vi att det finns förutsättningar för att kunna sluta ett avtal. Detta innebär dock långt ifrån att alla frågetecken är uträtade. En grundläggande fråga som vi hela tiden har med är att initiativrätten till att aktivera stödet ska ligga hos den enskilda individen. Det är inte acceptabelt att ett avtal på något sätt kan tolkas eller ens upplevas som ett verktyg för arbetsgivaren för att rensa i leden. Självklart kommer mer information under förhandlingarnas gång. Jag skriver detta några dagar före förbundsstyrelsens första tvådagarsmöte för året. Den första dagen ägnar sig FS åt ett antal framtidsfrågor. En av dessa är hur frilansarens situation ser ut framöver. Det finns många delfrågor, en handlar om det som tidigare nämnts, allas möjlighet till pensions- och omställningslösningar oavsett anställningsform. Vi tror dock att det behövs en mer generell diskussion där även arbetsgivarsidan måste komma in: hur ska vi kunna säkra möjligheten att arbeta och finnas tillgänglig som professionell frilansare i framtiden? Detta blir en av de frågor som vi kommer att ta upp på vårt förbundsmöte den 1 juni. Tänk gärna till kring detta! Sist men inte minst, längre fram i tidningen finns en artikel som handlar om den närmast Kafkaartade cirkusen kring vårt medlemsregister och problemen för er som betalar medlemsavgiften via autogiro. Både styrelsen och vår personal beklagar detta och hoppas på er förståelse för en situation som helt legat utanför vår kontroll. Bo Olsson, förbundsordförande