Tisdagen den 7 februari undertecknade Symf ett nytt centralt avtal med arbetsgivarorganisationen Svensk Scenkonst. När vi inledde slutförhandlingarna på måndagen visste vi att Teaterförbundet redan i december slutit ett rent löneavtal om 12 månader. Det är därför glädjande att vi genom fortsatta förhandlingar kom fram till ett avtal med en egen löptid och ett eget innehåll. Detta innebär inte att vi i fortsättningen saknar behov av att samarbeta och samordna med Teaterförbundet i ett antal frågor. Tvärtom. Min uppfattning är att vårt avtalsområde behöver ett eget handlingsutrymme utifrån våra egna villkor. Detta hänger också ihop med vad som egentligen innefattas i begreppet scenkonst: här måste musikområdet på ett mycket tydligare sätt lyftas fram! Mer om avtalet finns att läsa längre fram i tidningen och avtalstexten i sin helhet med kommentarer kommer inom kort att finnas på hemsidan och hos alla avdelningar. Jag vill dock ta upp en fråga som arbetsgivarna återigen lyfte i de inledande förhandlingarna, nämligen en individualiserad lönesättningsmodell på vårt område. Dessa tankar fick inget genomslag i det nya avtalet, men vi kan vara säkra på att frågan kommer igen. Än så länge har vi kunnat avvisa en individuell lönesättning genom att i stort sett säga ?nej?, men här behöver vi ett tydligt ställningstagande inför framtiden! Därför har förbundsstyrelsen beslutat att ta fram ett förslag till ett lönedokument inför förbundsmötet . Detta kommer att skickas ut så fort det är möjligt. Målsättningen är att förbundsmötet ska slå fast förbundets inriktning kring lönepolitiken. Några dagar innan slutförhandlingarna började kom beskedet att våra medlemmar i vokalensemblen Vox förlorar sin anställning vid Vara Konserthus. Formellt och förhandlingsmässigt finns inte mycket att säga, även om all vilja till att bidra till en fortsättning för ensemblen lyste med sin frånvaro. Däremot är det uppenbart att diskussionerna kring Vox förts över huvudet på gruppens medlemmar på ett sätt som starkt måste ifrågasättas. Dessutom finns ett övergripande problem kring ansvaret för en ensemble med Vox unika profil. Här förskräcker spåren, då det inte var alltför längesedan som ensemblen Corona Artis fick foten just i Vara. Det här beskriver på ett tydligt sätt de farhågor som ofta framförts kring effekterna av en utökad regionalisering i kombination med ett oklart nationellt ansvar. Om Vara Konserthus väljer en väg som innebär att man i praktiken blir en scen för gästspel och kortare residens, inte bara inom musikområdet, måste det få konsekvenser för finansieringen som tidigare inneburit att man tagit ett arbetsgivaransvar för ensembler av riksintresse. Just när jag skriver detta kom statsministerns utspel om att vi alla måste jobba till 75. I den debatt som blossade upp kring detta fanns redan från början många som betonade att diskussionen kring pensionssystemens framtida hållbarhet behövs, men att denna kräver en hänsyn både till yrkeskrav och individ. Det är precis vad vi behöver i den segslitna processen kring hur scenkonstens pensioner ska hanteras. Om och när statsmakterna kommer till skott kring detta är det nog ingen som vet idag, men något måste hända om de ansvariga ska kunna undvika en skandalstämpel kring hanteringen. Bosse Olsson, förbundsordförande