Som ni säkert redan vet så krävdes det medverkan av medlare innan ett nytt kollektivavtal kunde slutas på vårt område. Att gå in i medling är ingen garanti för framgång och det är därför glädjande att Symfs uppfattning fick genomslag i ett antal principiellt viktiga frågor. Jag vill särskilt lyfta fram två sådana, dels beräkningsunderlaget för korttidsanställda musikers lön, ”frilansdivisorerna”, dels divisorernas storlek när det gäller extra korister. Korttidslöner Vissa arbetsplatser har haft problem att identifiera den begynnelselön som ska ligga till grund för divisorsberäkningen när det gäller korttidsanställda musiker. Redan i den gamla avtalstexten är andemeningen svår att misstolka; lönen till den korttidsanställda ska ha en koppling till det aktuella löneläget på arbetsplatsen. Trots det har beräkningsunderlaget i ett antal fall hamnat på samma nivå som avtalets lägstalöner, vilka inte har någon koppling till korttidsanställdas löner. Medlarnas uppfattning kring detta är solklar, huvudregeln är att en företagsspecifik begynnelselön ska identifieras. Det är dessutom parternas skyldighet att medverka i konstruktiva förhandlingar för att så sker. Korttidsanställda musiker ska få en ersättning som speglar lönenivån på den arbetsplats där de verkar. När denna princip nu är tydliggjord kan vi förhoppningsvis slippa framtida tvister kring detta. Det ska också tilläggas att de flesta arbetsplatser hanterar detta på ett bra sätt, men undantagen förskräcker. Extrakorister När det gäller divisorerna för extrakorister landade medlarnas bud på en förbättring för de korister som är 40+, inget annat. Är det verkligen en framgång att tala om? Jag tycker det. Innan medlarna kom in i bilden sade arbetsgivarna kategoriskt nej. Likställigheten mellan instrumentalister och korister ansågs redan vara genomförd och skillnaden i divisorernas storlek skulle vara en naturlig följd av arbetets karaktär, oklart hur. Ett skäl till att medlarna mötte oss en bit på vägen i detta, var de väl dokumenterade argument som visar att extrakorister får betydligt mindre betald repetitionstid än tillsvidareanställda. Något som varit en tydlig tendens sedan ett antal år. Att frågan om koristdivisorerna inte gick i stå är viktigt, både för likställdhetsprincipen och för möjligheten att faktiskt försörja sig som frilansande korist. Varför gick då förhandlingarna till medling? Två frågor hade extra laddning; dels bestämmelserna kring anställningsformer, dels nyttjande och överföring i digitala medier. LAS-frågan Frågan om anställningsformerna har ofta fått heta ”LAS-frågan” eller ”LAS-undantagen”. (LAS= Lagen om anställningsskydd) Det faktum att vi valde att ta upp frågan i avtalsrörelsen gav tyvärr upphov till en debatt som tidvis varit både osaklig och dessutom förts i ett förvånansvärt högt tonläge. Med facit i hand kunde vi från Symfs sida säkert varit tydligare med våra avsikter. Illvilliga tolkningar av vårt yrkande antyder att vi vill avskaffa provspelningen och inte värdera musikerns skicklighet som en del av anställningsprocessen på vårt område. Detta får stå för andra. I min värld faller det påståendet på sin egen orimlighet. Vårt yrkande gick ut på att åstadkomma en spärr mot vikariat som sträcks ut i all oändlighet. Vi accepterade det förslag till skrivning som medlarna presenterade, vilket för övrigt var likalydande med vårt eget förslag. Det innebär att vi nu har ett partsgemensamt ansvar för att stävja alla former av missbruk när det gäller vikariat. Vi har också ett verktyg för att tvista om vikariatsanställningar där detta specifika undantag från LAS utnyttjas på ett felaktigt sätt. Digitala medier Att vi inte kom fram till en överenskommelse om reglering av digitala överföringar är allvarligt för hela branschen. Vi har utan tvekan ett stort behov av att finnas med i nya medier och att hantera dagens och morgondagens nya tekniker. I motpartens historieskrivning framställs vi som bromsklossar. I själva verket är det tvärtom. Vi presenterade ett förslag till tidsbegränsat avtal med ersättningsnivåer på en symbolisk nivå under en femårsperiod. Detta var inte ett traditionellt avtalsyrkande, utan ett förslag som byggde på ansvarstagande för vårt område när det gäller att underlätta och bana väg för våra arbetsplatsers möjlighet att utnyttja nya kanaler och distributionssätt. Arbetsgivarsidans ståndpunkt tolkar jag som att ett obegränsat utnyttjande i digitala medier skulle ingå i yrkesrollen, utan någon ersättning. Symf menar att det inte är rimligt att för all framtid förhandla bort upphovsrättigheter utan någon som helst reglering, varken i tid eller pengar. Reglering av nyttjande och överföring i digitala medier är något vi gemensamt måste åstadkomma och Symf är beredda att fortsätta diskussionerna när tillfälle gives. Läs mer om avtalet i detta nummer av Symfoni och på symf.se. Bosse Olsson, förbundsordförande