Debatten som inte blev... Måndagen den 20 november förra året kunde man höra bl.a. bluesmunspelaren Pelle Lindström uttala sig i media om att han tjänat svarta pengar genom att ha arbetat för Skattemyndigheten. Dagen efter var det mina ord som hördes om att jag fått svarta gager när jag arbetat för "Musik på Slottet". Sedan tog debatten slut..... Jag hade ett år tidigare kontaktats av en kollega som vet vad jag tycker om orättvisor bland annat i musikeryrket. Jag blev även kontaktad någon månad senare av Ekonyheterna, där man frågade om jag hade lust att uttala mig. Jag blev då lovad att vi var många musiker från olika genrer som tillsammans skulle starta en stor debatt om svartjobb bland höga instanser och etablerade institutioner i samhället. Eftersom jag tycker att just dessa instanser som det var aktuellt att avslöja, har till uppgift att föregå med gott exempel inför oss samhällsmedborgare, ville jag gärna stå upp och våga ifrågasätta. Varför hände nu ingenting mer? Varför hördes inte fler röster i radion, och vart tog de vägen som hade värvat mig och även satt i gång debatten i kulisserna? Ja, det undrar jag själv och har forskat om det: Tydligen började de instanser som kände sig hotade att "fixa" till kvitton et cetera. Ekoreportern uppfattade det som nästan panik på vissa ställen, och några av de musiker som gått ut och talat, började plötsligt glömma viktiga detaljer....... Jag vet i nuläget inte om denna debatt kommer att tas upp igen längre fram, helt otänkbart är det nog inte. Reaktionerna på vad jag uttalade var mångfacetterade. Flera ickemusiker ringde och tyckte jag var tuff, SYMF skickade blommor (Tack! Det dämpade huvudvärken jag hade under en veckas tid.), men även kolleger hörde av sig med sina synpunkter på att jag nu förstört möjligheten till arbete. Jag har under tio års tid arbetat för och strävat efter att musikeryrket i vårt land ska få en högre status än vad det har idag. Många av oss har en lång och gedigen utbildning, och stora studie- och instrumentlån för att kunna utföra vårt arbete. Varför ska vi överhuvudtaget behöva sänka oss så lågt att ta emot svarta gager? På det viset sänker vi vår egen status som yrkesarbetare anser jag. Jag förstår att de som redan innehar någon trygg och fast tjänst, ser svartjobb till exempel på Slottet som en god extrainkomst. Men jag tror att det är ett förödande sätt att tjäna pengar på i det långa loppet, och dessutom okollegialt. Vem bryr sig om att vara kollegial idag i en konkurrensvärld? Jag vill i alla fall försöka vara det så långt det är möjligt. Jag vill även att det syns hos myndigheter att jag arbetar (kan till exempel vara svårt att få ta lån annars), jag vill tjäna pensionspoäng, jag vill kunna göra reseavdrag, jag vill om någon olycka skulle hända, kunna säga att jag varit och arbetat och slippa problem med försäkring etc. Det är ju dessutom olagligt att tjäna svarta pengar i vårt land. Jag vill att man ska veta att det var inget lätt beslut jag tog när jag bestämde mig för att intervjuas av Ekot. Naturligtvis vill jag inte att arbetstillfällen försvinner. OK, jobba för "Musik på Slottet" blir väl antagligen svårt i sommar, men eftersom den konstnärlige ledaren någon dag efter avslöjandet sa upp sig, och Överståthållaren kungjorde att en verksamhet med svarta gager är oacceptabelt inom Slottet, har ju uppenbart något oegentligt pågått där. Jag önskar av hela mitt hjärta att någon liknande verksamhet, fast denna gången med reko löner, kan komma igång där igen så snart som möjligt! Om det kan glädja någon "träffad" kollega, kan jag berätta att mitt agerande fört med sig att jag faktiskt gått miste om jobb där man inför arbetsgivaren varnat för mig, på grund av mina uttalanden. Samtidigt känns det nästan smickrande att man anser mig så farlig. Jag är inte ute efter att sätta dit folk medvetet, jag vill bara att saker och ting ska gå så schysst till väga som möjligt. Jag står för vad jag sagt och gjort, men jag hade förstås hoppats på den stora debatten som utlovades. Dessutom är det förbaskat svårt, ja intill omöjligt att stå ensam på barrikaden, man måste vara fler för att kunna förändra till något bättre. Just nu arbetar jag bl.a. med att tonsätta "Ljus och Hopp" - mässa i folkton som uruppförs i augusti. Ljus och hopp är något jag önskar oss musiker och framtiden för vår bransch! Maria Hulthén