I juni 2013 fick jag förtroendet att vara er vice förbundsordförande. Ett uppdrag som dels består i att vara ett stöd för vår ordförande, och dels få en möjlighet att påverka på ett mer påtagligt sätt. Positionen som vice ordförande innebär ett övergripande fokus för Symf. De andra i styrelsen representerar ju den bransch inom Symf som man arbetar inom. Jag hade ett par frågor som jag, efter att ha stått lite utanför den centrala sfären, ville driva. Det ena var självklart förhållandena för frilansarna, dit jag själv tillhör. Det andra var att jag såg en organisation som behövde bli tätare. Det sista tror jag dessutom är en förutsättning för att hitta en lösning på det första. När det gäller frilansarna var jag väl insatt i förhållandena. Min ”värnplikt” inom facket fullgjorde jag på Folkoperan och jag fick där en insikt om hur en visstidsanställd i sämsta fall behandlas. Den behandlingen har ju sedan dessvärre fått sin uppföljning på Drottningholms Slottsteater. Det nya för mig blev att överge det ensidiga frilansperspektivet och börja att se till helheten. Konkurrensen om jobben hårdnar och som frilansare ser man inte alltid med glädje på när tillsvidareanställda engageras som korttidsvikarier i andra orkestrar eller i kyrkor. En guldkant på tillvaron för någon, är mat på bordet för en annan. Ett naturligt ingångsvärde, för att citera ett populärt uttryck, är ju att i min nya roll försöka överbrygga den konflikten. Vi behöver skapa förutsättningar för frilansarna att försörja sig, samtidigt som det inte innebär ett yrkesförbud bara för de som har en fast tjänst. Ett extrajobb handlar inte bara om att tjäna pengar utan också för nöjet att spela med andra kollegor i andra sammanhang. Så länge det fanns gott om arbete var detta inget problem. 80- och 90-talen gav, i kombination med en generös a-kassa, utrymme för en delad kaka. I dagsläget ser jag en stor fara i att vi riskerar att få en mycket liten frilanskår. Den kommer då inte att kunna fylla behovet och de som finns kvar kanske inte orkar stanna i yrket så länge. Man hinner inte heller få den erfarenhet som krävs för att kunna bli en fullgod frilansare, med alla de krav som ställs på en musiker. Alternativet kan bli att hitta musiker utomlands. Om detta måste vi våga – och ska – prata om. Härmed nästa fråga. Symf är en slimmad organisation. Vi har inga distrikt utan alla avdelningar fungerar som våra armar ut i musiksverige. Att varje individ och kollektiv kan utvecklas utifrån sina egna förutsättningar är en inställning som kan ge resultat som i de flesta fall faller ut väl. Det finns dock en del effekter som inte blev vad som eftersträvades. Vi har tex en löneskillnad på 100 % mellan bäst och sämst betalda arbetsplats. Statsmaktens ansvar för kulturpolitiken har decentraliserats till ett system som vi inte har organisatorisk täckning för. Vi har duktiga förtroendevalda på våra arbetsplatser när det gäller att ta hand om sin arbetsplats. Men frågan är om vi kan, eller vill, ta ansvar för politiken i respektive region. Vi måste nämligen ta större plats i det samtalet. Det ansvaret bör nog även i fortsättningen tas av SYMF centralt, genom förbundsstyrelsen. Förutsättningarna för att styrlsen ska kunna göra detta är att vi i en ökad grad samordnar hur vi agerar lokalt. En starkare central röst gör att vi förhoppningsvis kan stå emot den utveckling som pågår i vårt närområde men som ännu inte nått oss. Rom-operan är ett av flera exempel. Men skilj på central styrning och central samordning. Det kommer att behövas ett mått av bägge kommande år, men grunden måste vara det ”lokala självstyret”. Däremot är samordning vitalt. För att uppnå detta måste vi bli bättre på att kommunicera mellan det centrala och lokala, men även mellan våra olika arbetsplatser. Men, för att återkoppla till frilansarna. Lösningen på den frågan måste kanske utformas som en nationell rekommendation. Det kommer med stor sannolikhet att begränsa det lokala självstyret till liten del. En lösning som kräver att alla, likt jag fick göra, lyfter blicken från det lokala intresset till branschens bästa. Gunnar Jönsson, vice förbundsordförande