Tidigt på morgonen den 2 november slöt Symf/SMF ett nytt centralt avtal med Svensk Scenkonst. En första sammanfattning av innehållet gick ut till alla avdelningar några dagar senare, och förhoppningsvis är ett mer omfattande material på väg ut när ni läser detta. Därför ska jag hålla mig till några korta kommentarer om innehållet. Vad gäller nivåerna kan man konstatera att dessa ligger i nivå med övrig arbetsmarknad, men som vanligt gäller att era lokala förhandlingar avgör det faktiska utfallet på arbetsplatsen! För våra frilansare innebär avtalet en förbättring när det gäller beräkningen av daglön, men här återstår att i kommande förhandlingar åstadkomma ett slutligt jämställande av musiker och korister. Glädjande är att avtalet ger en rejäl höjning av lägstlönen , och att vi äntligen får pensionsavsättningar som ligger på samma nivå som andra offentliganställda. Dessutom är parterna nu ense om ett jämställande av alla kategorier musiker/korister ska eftersträvas, vilket naturligtvis gäller för alla, oavsett om man är tillsvidareanställd eller frilansare. Ett tydligt resultat av detta är att reglerna om instrumentersättning nu gäller för avtalets alla delar. Bortsett från de ekonomiska utfallet har två frågor varit centrala i förhandlingsarbetet, dels arbetstidsreglerna, dels definitionen av yrkesrollen. Vad gäller arbetstiderna är förändringarna bl.a att en genomsnittsberäkning införs över en fyraveckorsperiod. Frågan om att skydda egen övningstid fick genomslag i avtalets del II och IIIa/orkestrar, där begreppet ”podietid” nu ersatts av ”schemalagd arbetstid”. Detta innebär alltså att all scemalagd tid begränsas, inte bara tiden på scen eller i diket. Även här finns en uppgift i kommande förhandlingar att få in samma princip för våra korister! En nytt och viktigt verktyg för att hantera arbetstidsfrågor, men även frågor kring yrkesroll/arbetsskyldighet är det samverkansavtal som slutits. Det innebär i korthet att det på varje arbetsplats ska finnas en planeringsgrupp med uppgift att planera verksamheten utifrån den enskildes rätt till ett fungerande privatliv, arbetsmiljöhänsyn och den lokala tillämpningen av arbetsskyldigheten. Mer information om hur detta kan hanteras kommer löpande! Dessutom finns nu ett avtal om kompetensutveckling som på sikt kan få stor betydelse för våra professionella villkor. Min personliga uppfattning är att vi slutit ett avtal som är rimligt i sina villkor och ger oss en bättre beredskap mot de yttre hot mot och ifrågasättanden av vår verksamhet som redan finns och med stor sannolikhet kommer att fortsätta finnas. Men vilka ska i en framtid tillämpa och utveckla det vi nu enats om? Längre fram i detta nummer ger oboisten och pedagogen Liselotte Myhrlund en skrämmande bild av ungdomars attityder till musikeryrket. Hur vi ska kunna ändra den bilden har jag inget bra svar på, men ett stort ansvar ligger hos skolan, som måste börja betrakta musikämnet som något mer än ett i bästa fall nödvändigt ont. En bra början vore att tänka om och rädda verksamheten vid kultur- och musikskolan i Stockholm! Sist, inte minst och i god tid: Ett gott nytt 2008! Bosse Olsson, förbundsordförande