|
Visst är vi överens om att kvinnor och män är lika bra på det mesta. Vi lagar mat lika bra, kör bil lika bra, spelar lika bra osv, osv. Varför är det så att det saknas kvinnor som vill göra sin fackliga röst hörd i fackliga samanhang? På årets kongress kunde kvinnorna räknas på en hand (och ett finger). Tre av dem kom från frilans, kunde jag stolt konstatera. Är det så att det saknas självförtroende att göra sig hörda genom blåsbruset? (Förutom en djärv skara violaster var blåsarantalet övervägande.) Det är ju inte så att det saknas åsikter, det ska gudarna veta! DET TYCKS MYCKET i korridorerna. Frågan är bara var gränsen mellan gnäll och konstruktiv kritik går. PMS eller ej, allt är defnitivt inte bara gnäll. Jag tror att förbundet skulle må bra av att alla åsikter blev hörda. Resultatet kanske inte skulle bli fler kvinnliga förtroendevalda men allas åsikter är viktiga! Mia Streijffert |