4 Politikområde 28 Kulturpolitik

Rubriken är den byråkratiska benämningen på den del i regeringens budgetproposition som i mera alldagligt tal kallas kulturproppen och som omfattar statens ansvar för nationens kulturliv under år 2001. Varje höst när den nya kulturbudgeten offentliggörs nagelfars och värderas den naturligtvis av alla aktörer på den kulturella sektorn och beroende på intressen hittar man guldkorn eller motsatsen. Rent allmänt måste man till att börja med konstatera att för att bibehålla och utveckla en nationell kultur med god spridning i landet, är det nödvändigt att slå vakt om statens ansvar i detta hänseende och tillbakavisa alla propåer om ”pengapåsar” utan förpliktelser till regionerna. I dag ingår ju Kalmar, Gotlands och Skåne län i en försöksverksamhet med ändrad regional ansvarsfördelning på kulturpolitikens område, som skall utvärderas av en kommitté och redovisas till regeringen denna höst. Vad än utvärderingen resulterar i visar ju till exempel turerna kring krisen vid Musikteatern i Malmö runt förra årsskiftet vikten av att Kulturdepartementet hårt håller på sitt ansvarstagande och på så sätt förhindrar att politiskt käbbel på regional/kommunal nivå äventyrar stora institutioners existens. Den på musik- och teaterområdet allvarligaste kritiken mot årets kulturproposition måste riktas mot urholkningen av anslagen till institutionerna. Det är klart att om kostnadsökningen år efter år ligger på 3-4 % och anslagsökningen på 1,4 % leder detta inom en snar framtid till allvarliga kriser inom området. Fortsätter urholkningen kommer flera orkestrar och teatrar att gå i väggen på grund av ekonomiska svårigheter. Eventuella rationaliseringsvinster är förmodligen redan hemtagna och kvar står då nedskärningar av lönekostnaderna, eftersom dessa är den allt dominerande kostnaden och detta kommer naturligtvis att drabba personal av olika kategorier. Det går heller inte att utgå från att kommuner och landsting skall fylla ut de hål som uppstår på grund av att staten inte vill se sambandet mellan bidrag och kostnad. Sponsormedel utgör redan idag en viktig del av finansieringen, men kommer naturligtvis alltid att vara något osäker. Från såväl löntagar- som arbetsgivarorganisationer på området har problemet påvisats om och om igen, men hittills utan reaktion. Det finns dock vissa skrivningar som kan inge optimistiska förhoppningar, till exempel att regeringen gett ett uppdrag åt Statens kulturråd att överlägga med Stockholms läns landsting om förutsättningarna och formerna för en regional musikverksamhet i Stockholms län. Låt det gå snabbt så att Stockholms Läns Blåsarsymfoniker snart kan stå på stadig grund. Positivt är också att regeringen överväger en kartläggning av socialförsäkringsfrågor i förhållande till konstnärlig verksamhet. En fråga som hänger ihop med detta är problemet med det nya pensionssystemet och låga pensionsåldrar, som alltsedan reformen genomfördes har oroat våra sångare. Över-läggningar med företrädare från Teaterförbundet och SYMF och regeringen har pågått länge och har i varje fall uppmärksammats i proppen under rubriken konstnärernas villkor. Där sägs kort att arbetet bedrivs fortlöpande i samråd med arbetsmarknadens parter. Men det är viktigt att man tar tag och skyndsamt kommer till ett resultat - ovissheten är frustrerande för de som kommer att drabbas av orimliga konsekvenser av den reformerade allmänna pensionen.

Olav Gullbransson Förbundsordförande