| Onsdagen den 23 februari utlöstes
den övertidsblockad som SYMF,
Teaterförbundet och SMF gemensamt varslat om i de då pågående förhandlingarna. Två dagar senare kunde konflikten avblåsas sedan Teatrarnas Riksförbund dragit tillbaka sitt förslag om nytt arbetstidsavtal för de tre förbunden. Att aktionen ledde till så snabb framgång har sannolikt sin grund i att de tre förbunden i tätt samarbete bildade gemensam front mot motparten. Våra medlemmars intensiva engagemang i denna fråga har också varit en bidragande orsak till framgången. Det är svårt att förstå TR:s tillvägagångssätt i den här frågan. Man går ut med det förmodligen mest radikala arbetstidsavtal som setts på den svenska arbetsmarknaden och trots att man möter ett kompakt motstånd från motparterna, försöker man driva igenom det under nästan två års förhandlingar. Det är ett otidsenligt sätt att förhandla, och särskilt mot bakgrund av att SYMF och TR i andra frågor kunnat förbereda avtal i partssammansatta arbetsgrupper på ett lugnt och konstruktivt sätt. Även när det gäller arbetstider var SYMF redan 1995 redo att bilda en arbetsgrupp för dessa frågor. Men denna kom aldrig till stånd och i stället kom TR dragande med sitt ramavtal, som naturligtvis väckte stor irritation bland arbetstagarna. En erfarenhet som kan dras ur denna process är vikten av samarbete mellan de tre förbund som organiserar de konstnärliga utövarna i vårt land. Det finns många olika skäl förutom avtalsfrågor till detta. Från nyliberalt håll finns det en mot samhällsstött kulturliv aggressiv riktad dödgrävarmentalitet som inte får negligeras, trots att den inte omfattas av särskilt många människor. Upphovsrätt är en annan och för utövare viktig fråga inte minst ur ekonomisk synpunkt med både ett nationellt och ett globalt perspektiv. Med jämna mellanrum drabbas alla våra medarbetare vid institutionerna av kriser, som för närvarande till exempel Malmö Musikteater. Den förestående A-kassereformen utgör ett annat hot mot alla frilansare inom de konstnärliga yrkena. Skälen till ett närmare samarbete är alltså många och skulle man därigenom även kunna vinna synergieffekter i form av bättre utnyttjande av teknik- och personalresurser är det ju ingen nackdel. Det finns all anledning att stärka den fackliga kraften genom ett tätare samarbete. |
 |
Olav Gullbransson Förbundsordförande |