Som vi alla vet är 2014 inte bara ett valår, utan ett supervalår. De frågor som kommer att dominera i nationella debatter och valkampanjer är tydligt markerade: jobb-skola-välfärd. Viktiga frågor för oss alla, men kommer kulturpolitiken och det professionella kulturlivets villkor att få någon uppmärksamhet? Kulturpolitik i allmänhet borde ha en möjlighet att lyftas fram i debatten kring skolan, men det som handlar om professionell verksamhet, våra frågor, får nog som vanligt svårt att få uppmärksamhet. Ska dessa komma fram i debatten krävs det att vi som är verksamma på området själva talar om vad som är viktigt att hantera politiskt. Det saknas definitivt inte ämnen för detta, men en fråga är enligt min uppfattning central: finns det fortfarande täckning för att tala om en nationell kulturpolitik med nationella mål? När kulturrådet nyligen presenterade statens anslag till de regioner som ingår i kultursamverkansmodellen måste slutsatsen bli att staten fortsatt backar från ansvaret för både det professionella musiklivet och scenkonsten i övrigt. I kulturrådets egen utvärdering av samverkansmodellen 2010-2012 visar det sig att de statliga uppräkningarna för scenkonsten under perioden varit 1,4%, samtidigt som huvudmännen i genomsnitt skjutit till drygt 14%. I Svensk Scenkonsts kommentar till årets kulturanslag säger VD Ulrika Holmgaard ”de nationella kulturpolitiska målen spelar en allt mindre roll. För hur kan man fortsatt ställa krav när man medvetet minskar sin andel?” Jag instämmer gärna i den slutsatsen! Samverkansmodellen har många fördelar, men om staten i praktiken abdikerar från sitt ekonomiska ansvar riskerar den att haverera den dag någon eller några regionala huvudmän väljer att inte skjuta till de medel som behövs. I samma stund kan vi också dödförklara en nationell kulturpolitik värd namne När det gäller statens ansvar och inflytande i övrigt på vårt område är den idag överlägset hetaste frågan den om ett nytt pensionssystem för Symf:s medlemsgrupper. Det finns mer att läsa om detta längre fram i detta nummer, men inför valet så är framför allt frågan om hur övergångsreglerna mellan PISA-systemet och ett nytt kollektivavtalsbaserat system hanteras. Om den processen går snett så har vi, tyvärr, en given fråga för den kommande valrörelsen! Symf är, som alla TCO-förbund, politiskt obundet och tar därför ingen partipolitisk ställning. Däremot är det vår avsikt inför valet att i nästa nummer av Symfoni helt fokusera på ett antal politiska frågor som är viktiga för oss som yrkesverksamma. Vi kommer att ställa partierna i den svenska valrörelsen till svars kring detta, och också titta på vad som kan vara av intresse på EU-nivå. Ambitionen är att så tydligt som möjligt ge en bild av var partierna står både i sakfrågorna och i synen på vårt yrke och vår konstform. Förresten hittade jag för inte så längesedan ett konsertprogram där orkestern tackade en av sina stolta sponsorer, kulturdepartementet! Det låter ju bra, speciellt för våra norska kollegor där sådant faktiskt förekommer! Bo Olsson, förbundsordförande