I slutet på 2007 slöts, som vi alla vet, ett nytt centralt avtal på vårt område. När allt var påskrivet och klart så kunde både vi i förbundsstyrelsen och vår förhandlande personal konstatera att en lång och tuff förhandlingsprocess äntligen hade kommit till ett avgörande. Skönt! Vad man lätt glömmer är att det centrala avtalet bara är en början: de nivåer och förutsättningar som anges här ger visserligen en grund, men det slutliga avtalsbygget sker ute på våra arbetsplatser, och det jobbet görs av våra lokala styrelser och förtroendevalda. Detta är extra tydligt när det gäller vårt nya avtal, där det inte ”bara” är fråga om lokala löneförhandlingar utifrån en delvis ny syn på musikerrollen, utan även om ett lokalt anpassat arbetstidsavtal. Dessutom finns två helt nya delar i avtalet som handlar om lokal samverkan och kompetensutveckling på arbetsplatsen. Sammantaget så ska de lokala parterna, vi och våra arbetsgivare, hantera ett avtal som enligt min mening ger de största utmaningarna men även möjligheterna under Symf:s alla verksamhetsår. Att förutsättningarna för de nya lokala avtalen är olika är självklart, både vad gäller behoven på den enskilda arbetsplatsen och möjligheterna till ett konstruktivt samarbete och samtal mellan arbetstagare och arbetsgivare. Tyvärr kan man konstatera att ett antal av våra lokala förtroendevalda, på olika håll i landet, under senare tid lämnat sina uppdrag: pressen och arbetsbelastningen har blivit för stor. Att ge det nya avtalet en ärlig chans kräver därför ett ansvarstagande från båda parter, där den lokala arbetsgivarparten för sin egen skull måste skapa förutsättningar för att arbetsplatsens musiker- och koristföreträdare ska ges rimlig tid för att kunna arbeta fram fungerande lokala avtal. Att arbeta som lokalt förtroendevald är ofta att vara både utsatt och ifrågasatt. Att ta kritik är en sak, det ingår i uppdraget, men vad som är värre är när medlemmar och kollegor, medvetet eller omedvetet, undviker att föra fram olika problem och frågeställningar till sina förtroendevalda. Jag tror att detta i de flesta fall beror på en missriktad hänsyn, men tro mig: om man som förtroendevald ska kunna representera övriga Symf:are på bästa sätt är det alltid bättre att veta vad som pågår, oavsett om detta visar sig vara rätt, fel, eller bara lösa rykten. Men trots allt så har vi, och har alltid haft, fantastiska kollegor som våra lokala Symf-företrädare. Ni är inte bara företrädare för våra fackliga intressen, utan också för musiken som konstart och den fantastiska nivå alla våra ensembler idag uppnått. Ett stort tack till er alla! Bosse Olsson, förbundsordförande