Rubriken citerar namnet på Kulturrådets rapport om tillståndet för opera och musikteaterområdet i Sverige, därav citationstecknen. En liknande kartläggning av orkesterverksamheten kommer senare och därmed närmar vi oss en samlad utredning av det institutionella musiklivet i vårt land - något som SYMF efterlyst redan i samband med 1995 år kulturutredning.
Kulturrådets analys är väl underbyggd och sammanfattningen visar en rad problemställningar, varav underfinansieringen utpekas som det viktigaste och allt överskuggande problemet. Det är naturligtvis en riktig slutsats och för alla inblandade i verksamheten är det synnerligen angeläget att ansvariga ägare (stat, region-landsting och kommuner) tar till sig budskapet och varaktigt finner en lösning på den s k "Baumols disease", d v s att kostnadsökningarna inom offentliga sektorn inte går att kompensera med rationaliseringar eller ökad egenfinansiering på samma sätt som inom industri och näringsliv. Detta är särskilt tydligt på kulturområdet, eftersom utgifterna så absolut domineras av lönekostnader och samma föreställning eller konsert kräver samma antal medverkande i dag som för femtio år sedan. Den permanenta krissituationen går i längden inte att hantera och förr eller senare går någon institution i väggen.
Bristande ekonomiska resurser leder sannolikt till oönskade kulturpolitiska konsekvenser. Till exempel en försiktigare repertoarpolitik med obenägenhet eller rent av omöjlighet att satsa på nyskapande musikdramatik och beställningsverk, som onekligen utgör ett större risktagande ur beläggningssynpunkt.
Andra kulturpolitiskt högprioriterade områden som drabbas är barn- och ungdomsverksamhet samt regional- (turné) - verksamhet, eftersom bristande medel medför att man måste rikta befintliga resurser på basfunktionerna för att hålla verksamheten flytande.
I rapporten anförs också avtalsmässiga svårigheter som hinder för inspelning och spridning av verksamheten i olika media. I det fallet syns dock utredningen var ute i ogjort väder. SYMF har sedan länge löst den problematiken på ett smidigt sätt i avtalet med TR.
Nu måste alla kulturpolitiskt ansvariga handla innan det är för sent. Hittills har satsningarna på musikdramatik inneburit en god spridning i landet och en mycket hög kvalitet. Detta har gått hand i hand med ett stort och växande publikintresse för genren. Det är nödvändigt att verksamheten på ett rimligt sätt konsolideras innan den hamnar i en återvändsgränd och drabbas av nedtrappning.
 |
Olav Gullbransson Förbundsordförande |