Nästa månad avhålls den extra kongress, som beslutades på förra årets ordinarie kongress och som uteslutande skall behandla SYMF:s framtida organisation. Det förslag som föreligger avser att, genom införandet av en vertikal axel avdelning - branschråd - förbundsstyrelse, ge förbundet en breddad och fördjupad demokrati och förutsättning att möta de krav en föränderlig arbetsmarknad kommer att ställa i framtiden. Detta kräver en revision av stadgarna och en tidsplan för genomförandet. Vi är inte ensamma om att inse betydelsen av förnyelse. Vid TCO-kongressen l997 lades fram en rapport med titeln "Nya tider nya fack" som nu ligger till grund för diskussioner i förbunden om nya former för samverkan och organisation.
Vilka utmaningar väntar då i en nära eller avlägsen framtid? Vart är vi på väg?
I morgondagens arbetsliv kommer tjänstesektorn att vara dominerande.
Redan i dag sysselsätter den 74% av arbetskraften. Dess kännetecken är att produktionen bl.a. är immateriell och personalintensiv. Kraven på kompetens är höga och produktion och konsumtion sammanfaller. En annan form för arbetsorganisation växer fram och ersätter den som präglat industriepoken.
Det är tydligt att de institutioner/företag vi arbetar i är i denna mening typiska tjänsteföretag. I många fall dock kvar i en hierarkisk organisations- form av industrisnitt, som kännetecknas av centrala detaljerade avtal mellan parterna och litet inflytande för individen. En tredje part - staten - står för tryggheten genom välfärdsinsatser.
Litet till mans kan vi väl konstatera att denna ordning börjar knaka i fogarna. Urskiljbara trender i dag är flexibilitet, mångfald i arbetsorganisationen, nya arbetsformer, individen i centrum m.fl. En trend är ju i sig varken positiv eller negativ, den bara visar att något är på väg. Sedan är det vi själva som lägger våra värderingar i den. Exempel på nya arbetsformer är deltids - och visstidsanställningar, som båda ökar snabbt. Man räknar med att efter år 2000 kommer 80% av alla nya jobb inom EU-området vara deltidsarbeten. Även på vårt område har deltidsjobben vunnit insteg oförberett och mot vår vilja, vilket inneburit att vi i efterhand får bearbeta konsekvenserna. Andra innovationer lär komma men då bör vi ligga i frontlinjen och agera före och inte reagera efter. Ledstjärnan måste, som jag ser det, vara samverkan med respekt för konstarten och individen.
I bästa fall går vi mot ett arbetsliv där individen står i centrum och han eller hon har ett rimligt inflytande på sin arbetssituation och vars kompetens tillvaratas och utvecklas. I sämsta fall går vi mot ett arbetsliv där individen hänsynslöst utnyttjas. Här ligger en enorm utmaning för den fackliga rörelsen.
 |
Olav Gullbransson Förbundsordförande |